Från gård till gård

Tuberkulos är en kronisk sjukdom som karaktäriseras av en fortskridande utveckling av tuberkler i kroppens organ. Mycobacterium bovis är den vanligaste orsaken till tuberkulos hos nötkreatur. Ett flertal djurarter är känsliga för infektion med mykobakterier. Mycobacterium bopvis har exempelvis påvisats hos nötkreatur, svin, får, get, kamel, hjort, bison och grävling.
Hästar och får är inte så känsliga. Katter och hundar smittas också.

Under senare delen av 1800-talet grasserade tuberkulosen i Sverige. Så också i Vårdinge. Genom mjölken kom smittan till Stockholm när barnen drack av den opastöriserade annars så nyttiga varan. Senare har man kommit på att bakterien avdödas om man värmer mjölken till kokstadiet, men det var efter Hildemars tid på jorden. Han finns för övrigt begravt på Vårdinge kyrkogård. Hildemar anade att det skulle gå att få bort smittan och på så sätt blev den fina ladugården vid Fagernäs den första i landet som blev tuberkulosfri.

Vi möter honom, blöt och frusen och besviken, man har stängt honom ute; Den Svarte S....
Varthän skall han nu ta vägen när han inte får komma in i den nya fina ladugården på Fagernäs, ja, ja, det finns väl flera lagårdar där han kan smyga sig in och få både mjölk och värme, synd bara att han har så ont i magen. Ack ja, det ger väl med sig; kan det vara den där döda hönan han var och rev i för några dagar sedan. Han smög utmed sjökanten nedanför Udden men vågade inte fram på grund av hunden, en grythund; inte god att tas med. Gick vidare genom Nysund. Snart var han uppe vid Gruvstugan, där smög han in till de tre korna och lade sig vid kalven, efter att ha sörplat i sig mjölken som fanns kvar i skopan. Det skymde på och snart var det alldeles mörkt utanför knuten. Oj, nu kommer Murre, det var inte bra, Murre är inte god att ha att göra med, han har drivit Svarten på dörren förut. Det syns på svansen att han anar ugglor i mossen.

Det blev porten även denna gång; illa riven drar han iväg upp utefter bergsbranten ovanför gruvhålen och kommer till slut ner till Stegsjön där han lägger sig ner och vilar. Det har tagit hårt på krafterna att komma hit, nu har han börjat hosta. Det är inte lätt att vara en strykarkatt, ingenstans där man är riktigt välkommen; men alla känner igen en. Magen, känns som om han hade flera liter vatten i buken. Vad är det, låter som Mickel är på jakt.... Kommer han hit blir det mitt sista andetag, tänker S. Han kryper ihop det mesta han kan, men nu är räven framme och nosar. Vittringen av katt frestar räven och nu är där en vådlig vals som slutar med att katten sitter uppe i ett träd nere vid sjöstranden. I många timmar sitter han där och darrar innan han vågar sig ner och skuttar runt sjön. Hans sista krafter lämnar honom medan han sakta sakta rör sig utefter Grövstasjön och Svartsjömossen. Där är hans saga all.

http://svartputten.blogspot.com/